Otäckt otäckt...

För er som inte vet så har min storasyster en hund vid namn Tyson som vi rätt ofta har hos oss. Syrran har två små barn och tyvärr kommer väl hunden i kläm, Tyson är en underbar hund som vi älskar mycket så vi har honom gärna. I torsdags hämtade vi honom och fredag och lördag har bestått av fint väder och långa promenader, tipp topp! Efter en sen lördag borta så ville inte alls katterna sova, de körde race fram och tillbaka! Vid halv tre stängde jag in dem i källaren för jag ville verkligen sova! Hunden låg lungt och fint på golvet nedanför magnus! Katterna lugnade sig och vi somnade! id fyra vaknar vi av att hunden gruffar, Magnus tänder lampan och då far han upp och slänger sig med vidöppen käft med ryggen rakt in i magnus sängbord. Jag ser ingen tunga! Får panik och tror att han på något sätt svalt sin tunga! In med handen , ner i halsen för att få fram den... Hunden krampar och vi tror att vi förlorar honom! Varken Magnus eller jag vet vad vi ska göra!? Hunden krampar väl i ca 40 sekunder, tiduppfattning är svårt när man är orolig, nyvaken och i panik! Men efter det så slutar han krampa och han kan stänga sin mun, men dock var min hand kvar och han krampade till två snabba gånger vilket gjorde att hans ensa tand gick in i min handflata två gånger innan jag fick ur handen. Nu tror vi verkligen att det är slut och Magnus skriker Vad ska jag göra?? Ja vad ska vi göra! Vi kommer tillsans och Magnus säger att han iallafall andas och att han är lugn. Han börja morra lite och vi låter honom ligga... Efter ytterligare någon halvminut slutar han morra och tittar upp på oss. Snart lyfter han huvudet och efter någon minut är han som vanligt igen! Jag har då hunnit ringa syrran och hämta en handduk till min blödande hand! Tyson har epilepsi och äter medicin för det! Vi vet detta, vi vet att han har haft 3-4 stycken anfall förut men trodde inte att det skulle hända under pågående medicinering... Vi kopplade inte heller ihop detta under turbulensen som blev... Man hinner tänka mycket på den lilla tid som det faktiskt rör sig om... Jag var säker på att hans liv var slut! Det var så fruktansvärt otäckt, men Tyson är precis som vanligt igen och anfallet liknade de förra enligt syrran. Det som rör till det lite är hans vidöppna mun och ingen syn av tungan... Men muskel som den är så kampade väl den också!
Nåja allt slutade gott för vovven men vi fick bege oss mot akuten då huvudet snurrade på mig och handen blödde! De kunde inget göra där mer än att ge mig smärtstillande, lång kö på eventuell röntgen. Fick inte ens träffa en läkare! Näja vi åkte hem och någon mer sova blev det inte då jag bara låg och lyssnade på Tyson. Åkte på morgonen in till jouren och har fått en rejäl penicillin behandling. Det som oroar lite är att jag har väldigt dålig känsel i min långfingertopp! En nerv är förmodligen skadad men den borde läka... Ingen röntgen blev det, blir det inte bättre skulle jag söka igen!
Vad en underbar helg kan ta sig en snabb vändning, nu siter jag här med svullen högerhand och inser hur kass jag är på att använda den vänstra!

Nåväl, Tyson mår gott och är vid liv och för det så har jag gärna ont, för vad gör vi inte för våra älskade djur som förgyller mångt och mycket i mitt och många andras liv.
Syrran ska ringa veterinären imorgon och prata om vad som hänt, få se om han behöver mer medicin eller vad det kan bero på! Jag är så glad att katterna var i källaen, de hade varit nyfikna och också väldigt rädda och då vet man inte vad som kan ha hänt!

Slutet gott, allting gott... nåväl nästan!